Jo i fredags så var jag på det stora sjukhuset för en datorröntgen av lungorna och när allt var klart säger sköterskan "då var det klart" och går. Då reser jag mig upp och svingar fötterna över kanten på röntgenbordet, men sköterskan hade glömt att sänka ner det och jag faller hejdlöst framåt då det är upphissat en bra bit och jag är ju inte så lång så även om det hade varit nersänkt så hade mina fötter nuddat golvet. Men nu var långt ner till golvet och jag "gick" några steg i luften innan jag ramlade hejdlöst framåt! Landade på höger sida, glasögonen blev helt tillknycklade och for långt bort, slår upp ett jack vid hö ögonbryn som blöder kraftigt. Stöter i fallet i något med höger arm och sida som jag inte kommer ihåg var det var. Det första som någon säger var att "det var inte mitt fel" som om det har någon betydelse när jag ligger där på golvet i min egen blodpöl! Res dig upp säger någon annan! Jag som inte ens kan andas så ont gör det, överallt. Efter en stund märker jag att det är hö sida som gör ont. Efter att ha bett om hjälp så hjälper dom mig att komma på fötter och jag får lägga mig på en bår som dom har hämtat, då ser jag att en sköterska försöker att bända i mina tillknycklade glasögon! Låt bli blir min reaktion, gör det inte värre! Blodet rinner, det gör så ont i höger arm och hö knä börjar svullna upp. Efter mycket fram och tillbaka så måste dom köra mig från röntgen till akuten. Summa summarum så dröjer det flera timmar innan jag är tillbaka på röntgen för att bli röntgad på armen så att den inte är bruten! Omhändertagandet på både röntgen och akuten lämnar mycket övrigt att önska.
Några reflektioner:
- Ingen på hela dagen frågade om jag behövde något smärtstillande
- Ingen frågade om jag var törstig eller erbjöd något att dricka (jag var uppmanad att dricka extra)
- Ingen frågade om jag var yr
- Ingen frågade om hur jag skulle ta mig hem
- Ingen tittade till mig under de timmarna jag låg i ett undersökningsrum på akuten
- Ingen frågade om någon anhörig skulle kontaktas
- Att ligga på en bår i en korridor känns förnedrande
- Att ligga på en bår i ett rum med dörren öppen och gråta av smärta och alla som går förbi bara tittar och de i rummen mitt i mot tittar på känns förnedrande
- Organisationen och arbetssättet på både akutmottagningen och röntgen utgår från ett personalperspektiv, patientens behov finns inte med på kartan.
- Varför finns det så många som uppenbart borde göra något annat?
Listan kan göras längre, men inte idag....
Jag kom till sjukhuset klockan 8 på morgonen, hel.
Går hem därifrån klockan 16.30 blåslagen, haltande, med en arm som jag inte kan använda, mina glasögon inlindade i papper, en blåtira. Ledsen och förtvivlad
Hur går det då? Inte så bra, jag kan ju bara använda den ena armen - den vänstra. Och jag är högerhänt. Allt är svårt. Som tur är har jag min snälla syster som har hjälpt mig med mat, så att både jag och lilla katten får. Hela höger sida är mer eller mindre blå och öm, knät svullet. Att gå, stå, sitta eller ligga ner är svårt och det gör ont hela tiden och så vidare och så vidare.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar